20
21
nordmännen erövrat. Tingvalla på Island är ett exempel, Tynwald
på Isle of Man ett annat. Att det funnits ting på olika platser ser
man också på olika ortsnamn som Tingstad, Götala eller Dumsäng.
Sistnämnda namn är intressant, eftersom det visar att tinget hade
en dömande funktion. Skriftligt ser vi också detta genom att så
kallade landskapslagar växer fram och dokumenteras. Äldst brukar
man säga att äldre Västgötalagen är. Felet är att man då utgår från
gammalsvenskt område. Den äldsta landskapslagen i nuvarande
Sveriges område är faktiskt Skånelagen, som också tillämpades i
Halland.
Även Halland har haft ett gemensamt medeltida landsting.
Äldsta bevarade dokumentet är från 1298, då man dömer i en
tvist rörande gården Gammalsbo i Torup. Under hela medeltiden
var mötesplatsen Getinge, vilket verkar ha varit en centralort i det
dåvarande Halland. Man kan fundera över valet av mötesplats och
om det finns kontinuitet till centralplatsen Slöinge med sin storgård
från järnåldern. Uppgiften på de historiska danska landstingen var
både dömande och styrande. Under senmedeltiden försvagades
dock det styrande inslaget. Som domstolsinstans sammanträdde
dock landstinget i Getinge fram till 1645.
Det har också under medeltiden funnits parallella landsting.
Anledningen till de norra och södra landstingen är att södra
Halland i perioder var eget hertigdöme och att norra Halland hade
motsvarande ställning som grevskap. Både hertigen och greven
hade en ganska självständig ställning gentemot kungamakten
i Danmark. De södra och norra landstingen har dock inte haft
samma kontinuitet som det gemensamma landstinget i Getinge.
Den äldst dokumenterade hövitsmannen för Halland är en Sigvid
Ribbing
5
som nämns 1295. Titeln hövitsman kan väl idag närmast
jämföras med regionstyrelsens ordförande – eftersom det verkar
som att uppdraget varit att leda dåtidens regionala verksamhet.
Regionfullmäktiges ordförande motsvaras av titeln landsdomare.
Det dröjde faktiskt till 1685 innan den titeln försvann, i och med att
det halländska rättsväsendet försvenskades.
Försvenskningen av Halland innebar att det regionala självstyret
försvagades, för att inte säga helt försvann. Det fanns ju ett starkt
intresse från statsmakten att de nyerövrade provinserna snabbt
skulle assimileras. Halland styrdes från 1645 av en guvernör och
betraktades som ett s.k. guvernement. Anledningen till att det inte
utsågs en landshövding var att Halland enligt Brömsebrofreden bara
skulle vara svenskt i 30 år. Första guvernören var Casper Otto, med
det inte helt obekanta efternamnet Sperling. Det är nämligen han
som givit namn åt Sperlingsholm utanför Halmstad. I samband
med Roskildefreden 1658 blev Halland definitivt svenskt och
samma år utsågs den första landshövdingen. Även denne herre
hade för halländskt vidkommande ett välkänt efternamn – Bengt
Christoffersson Lilliehöök.
Förutom länsstyrelsen fanns inga regionala organ fram tills i
början av 1800-talet. Som ett län dominerat av lantbruk är det föga
överraskande att det första regionala organet som bildas är just inom
dettanäringsområde. 1811bildasHallands länshushållningssällskap.
I början av 1800-talet hade det också tillkommit en ”överstyrelse”
för kurhusverksamheten. Till denna styrelse utsåg häradstingen så
kallade deputerade, det vill säga. styrelseledamöter. Landshövdingen
var dock självskriven som ordförande.
Enligt historien så ska landshövding Ahlströmer hållit ett längre
och omfattande tal om landstingens historia i samband med det
första landstingsmötet. Och i den bemärkelsen hade han rätt. Det
var inte den regionala självstyrelsen som föddes för 150 år sedan
– det som då hände var att denna självstyrelse äntligen kom att
regleras i lag och bli en helt självklar och omistlig del i det svenska
styrelseskicket.
6
