8
9
Stolt var han inte minst för att det ju inte var någon dålig karriär
han var mitt inne i. Inte illa för en som fötts som så kallad oäkting
i Helsingborg, blivit bortlämnad som spädbarn och uppfostrad i
en fosterfamilj. Hans mamma var en ung mamsell som hamnat i
olyckliga omständigheter, vem som var hans far var okänt men nog
var det märkligt att familjen de la Gardie på Kulla Gunnarstorp
alltid verkade haft en skyddande hand över hans uppväxt. Genom
dem hade han fått möjlighet att praktisera och utbilda sig inom
lantbruket. Och som 20-åring hamnade han i Halland, när han fick
tjänst som inspektor hos Alfred Bexell
2
på hans nygrundade gods
Fjelldalen i Harplinge.
Tjänsten hos Bexell hade också inneburit att nya dörrar till ett
annorlunda liv öppnat sig. Det dröjde inte länge förrän han var
en ständigt inbjuden gäst på de större gårdarna i bygden. En kväll
var det middag hos Bergenheims på Fjällaregården, en annan
musikafton hos von Segebadens på Mostorp, för att inte tala om de
trevliga soaréerna hos Gyllenhammars på Plönninge. Det var för
övrigt på Plönninge han hade träffat på den unga rådmansdottern
Strömberg från Varberg, ett syskonbarn till fru Gyllenhammar.
Nu var Anna och han gifta och ett kort tag efter bröllopet hade den
välbeställde svärfadern sett till att Carl-Magnus
3
hade fått överta
en avlägsen släktings gård i Olofstorp, Valinge. Så nu 1863 satt Carl-
Magnus som 26-åring som lantbrukare på en stor gård, samtidigt
som han arrenderade prästgården i socknen. Familjen hade precis
fått tillökning, då första barnet – en son – hade sett dagens ljus.
Framtiden såg ljus ut för den unga familjen i Valinge.
Men vilka var då de män som skulle göra honom sällskap i det
nya landstinget? Ryktet om att de flesta av regionens mest omtalade
entreprenörer och storjordbrukare hade invalts bekräftades när
kallelsen till första mötet kom från landshövdingen – som skulle
fungera som ordförande. Den tidigare omtalade Alfred Bexell
var invald, likaså Fredrik Brummer på Fröllinge, Ludvig von
Segebaden på Mostorp och Sebastian Tham på Susegården. Alla
fyra framstående jordbrukare som låg i framkanten i att utveckla
sina stora gårdar till rationella jordbruksföretag. Självklart var Peter
von Möller på Skottorp ledamot. 1863 stod hans karriär i zenit som
jordbrukare, historiker, vetenskapsman och entreprenör, något som
tre år tidigare hade gett honom adelskap och plats på Riddarhuset.
En annan bemärkt ledamot var Carl Ifvarsson från Värestorp, vars
riksdagsmannakarriär var i uppåtgående.
Nu var det dock dags för första landstingsmötet i Halmstad.
Att ta sig dit från Valinge var dock inte så enkelt. Det undermåliga
vägnätet var en ständigt aktuell fråga på häradstingen, men som
vanligt saknades det resurser till att göra ordentliga reparationer.
Ingen hade ännu heller vågat dryfta frågan om anläggande av
nyheten järnväg genom länet. Så det blev till att spänna finaste
vagnen till Herakles för att anträda den 7 mil långa sträckan till
residensstaden. Resan gick dock förvånansvärt smidigt. Betjäningen
vid gästgiverierna i Fastarp och i Morup var snabb och framåt
kvällningen var det dags för logering hos borgmästaren i Falkenberg.
Dagen efter var det tidig uppstigning. Den stolta tullbron passerades
vid väl klockan 6, den alltid lika farliga nedfarten i branta Skrea
backe gick tack och lov lyckligt. Historierna om skenande hästar i
nedfarten var många och inte heller stötte man på några tunga foror
som fastnat i backen upp. Vid god middagstid kunde därför Carl-
Magnus svänga in på den gamla riksdagsmannagården vid Berte
qvarn, där det blev ett överraskande besök hos en av Carl-Magnus
gamla bekanta från tiden i Harplinge. Nils Stenström och hans
nyblivna fru, Augusta Gudmundsson, blev glatt överraskade över
det spontana besöket och under den hastigt framdukade middagen
stillades nyfikenheten över anledningen till Carl-Magnus resa. Nu
var de dock inte helt oinformerade om landstinget – lite hade det
